29 000 nya studenter dimitterades i lördags. Och vilken härlig dag det var, sol, vackra klänningar, stiliga kostymer. Glädje. Också min dotter hörde till de lyckliga som fick sin vita mössa. Jag är glad att biskop Björn Vikström i sitt tal på Borgå Gymnasiums dimission poängterade, att betyget inte är ett mått på en hurdun människa man är. Vitsord berättar inte särskilt mycket om oss som människor. Vitsord säger inte heller mycket om framtiden, om hur framgångsrika, lyckliga eller friska vi kommer att vara. Fast en viss koppling finns det kanske ändå. Goda vitsord kan ge dig en önskad studieplats, och det är ju värdefullt att få studera något man är intresserad av. Goda vitsord säger något om kunskapsnivån, och det är givetsvis lättare att studera om man har goda grunder. Men helt klart kan man både studera framgångsrikt, och även i övrigt klara sig bra i livet även om man inte har så goda betyg från gymnasiet eller yrkesskolan. Däremot tycker jag inte riktigt om att man avskriver pojkarnas bristande skrivförmåga (enligt UBS senaste utvärdering skriver en femtedel av pojkaran rätt uselt) men konstaterandet att många av de här pojkarna kommer att ha högre lön än deras lärare om några år (bl.a. i Slaget efter tolv senaste vecka). Visst kan man bli en lycklig och bra människa trots att man inte läser eller skriver så bra, men ingen blir heller olyckligare av att kunna läsa och skriva – eller hur? Så  skolan skall sträva efter att ge ALLA ungdomar riktigt goda läs- och skrivfärdigheter. Det behöver de i en värld där allt fler skriver offentligt, och där nätet presenterar en skriftvärld som inte alls är lätt. Fortfarande, och i dag mer än någonsin, kan bristande litteracitet leda till marginalisering.