Svallvågorna efter valet i söndags kommer att svalla länge, och högt. För pedagogen är naturligtvis en av de stora frågorna hur skolan skall påverkas av den nya politiken. Vad kommer att skrivas in i styrdokumenten? Skall den första meningen i grundskolans värdegrund få stå kvar: ”/…/tolerans och vilja att slå vakt om den kulturella mångfalden är de värden som den grundläggande utbildningen skall gestalta och förmedla.”? I dagens Hbl frågar sig Heidi Avellan hur det står till med samhällskunskapsundervisningen i våra skolor, då så många köper Soinis enkla argument. Jag kan tycka att det står rätt bra till med samhällskunskapsundervisningen, men att problemet ofta är, att lärare av många orsaker aktar sig för att gå in i politiska diskussioner med sina elever. Ändå är det engagerade lärare, som argumenterar och diskuterar, som lär eleverna hur det går till och som tränar dem i kritiskt tänkande.  Också modersmålsämnet har på sin lott att träna kritisk läsning och att utveckla tänkandet. Jag minns en elev en gång, han gick i åttan och vi pratade om andra världskriget. Vi läste romaner under temat krig och funderade på judarnas situation och nazisternas argument. En av eleverna undrade varför judarna inte bara förnekade att de var judar, för att slippa alla hemskheter. Det blev en intressant diskussion om att vara den man är och om vad man är villig att föneka. Jag minns att jag lärde mig att mina elever oftare än jag trodde valde att tala finska på stan, för att slippa bråk. Vem månne lärde sig mer den lektionen?